När vi vaknade strax innan halv sju hade solen visserligen gått upp, men nattens kyla fanns fortfarande kvar. Vi gladdes mycket när vi kom in i matsalen och det eldades ordentligt i kaminen.
Snart lämnade vi övre Pisang och skulle ta oss mot Manang. Dock var planeringen att ta en längre omväg som gick högre upp på berget. Orsaken till detta var tvåfaldig. För det första, så var utsikten ut över dalen otrolig när man kom upp en bit. Vi kunde i samma stund se Pisang peak, heavens gate, Annapurna 2, Annapurna 3, Annapurna 4 samt Lamhjung mountain. Säger inte så mycket förmodligen, men alla namn är magnifika bergstoppar.
Den andra orsaken stavas acklimatisering. Vi som bor i vanliga fall i en lägenhet typ 10 meter över havet, är inte vana vid att knata runt på 3000+ möh. Nu när tanken är att vi ska genom ett pass på 5400 möh behöver vi långsamt vänja oss innan vi kommer så högt. Bästa sättet att vänja sig är att vandra upp högt, och sedan gå tillbaka ner, fast inte lika långt ner som man började. Dagens promenad började således på ca 3200 möh, hade högsta punkt ca 3800 möh, och avslutades på ca 3500 möh.
Imorrn stannar vi kvar i Manang för just denna acklimatisering. Det enda planerade är en kortare tur upp ett par hundra meter för att sedan återvända ner igen. Vi fortsätter alltså inte vidare till nästa by förrän i övermorgon.
Vandringen som sådan går i övrigt väl. Solen skiner och plusgraderna är med oss. De flesta timmar vi vandrar gör vi det i kortbyxor, och måste vara noga med solhatt. Enstaka gånger när vinden ligger på åker långbyxorna på. En av få motgångar var att vinden idag också förde med sig en del damm.
Väldigt spännande! Och klokt att vänja sig lite långsamt. På lördag är det dags för det stora lyftet över högsta passet.Jag tror inte att en resebyrå skulle genomföra detta om det inte vore säkert och lugnt.Så vi oroar oss inte. Fortsätt att ha härligt! puss mamma
SvaraRadera