Idag har vi stannat i Manang för att acklimatisera oss. Det märks verkligen att kroppen vänjer sig. Bland annat tog vi en dagspromenad upp till ett tempel ovanför Manang. Templet låg på drygt 3900 möh och även om vi blev trötta i benen av att vandra den branta stigen upp, så upplevde vi inte luften som tunn.
Templet som sådant var en riktig upplevelse. Byggt av flata stenar som var vitmålade och hela byggnaden insprängd i berget med otaliga böneflaggor utanför som smattrade i vinden. Endast en liten stig ledde upp, och väl där uppe en vidunderlig syn ut över dalen. Det fanns en liten dörr bland stenarna varvid en liten skylt var placerad med texten "welcome". När man tittade in ledde en liten trappa upp och där kunde man se lite oranget tyg. Vi tyckte det såg privat ut och gick inte in längre.
Men döm om vår förvåning när ett huvud tittade ut över muren. Mannen log och vinkade in oss. Så, vi gick in och upp för trappan för att träffa en mycket liten buddhistisk munk som visade in oss i det enda rummet vi såg. Rummet var ca 2x3 meter och längs långsidan var ett altare, längs ena kortsidan låg några filtar, och mitt i rummet ett litet bord. Vilket munken satte sig bakom. Han frågade varifrån vi kom, om vi skulle vandra vidare och välsignade oss inför kommande vandring. Välsignelsen gick till så att han lade ett band över nacken och klappade oss på huvudet med e liten låda. Vi ville naturligtvis visa vår uppskattning för hans välsignelse och donera lite pengar tills hans uppehälle.
Medan Sofie sprang och hämtade lite rupees berättade han att han hade varit i templet i 35 år, och innan honom var det hans far som varit på plats 65 år. När Sofie kom åter drack vi te tillsammans. Sen gick vi ner till Manang igen.
Imorgon går vi vidare mot Leder (4200 möh) och på fredag siktar vi mot Thorong La high camp (4925 möh). Båda vandringarna är korta om drygt 4 timmar. På lördag går vi igenom Thorong La, passet på 5400 möh. Vi börjar tidigt på morgonen, vid 5, för att undvika ev. dåligt väder. Vi vet inte hur internettillgången kommer vara på dessa platser. Nästa inlägg blir alltså troligtvis på lördag när vi anlänt Mokinath.
Vilken underbar historia med munken! Jag är hela tiden fascinerad över internetuppkopplingen. Tänk att den är så bra att vi får vara med i bloggen, otroligt. Härligt att ni mår bra i kroppen trots tunn luft.
SvaraRaderapuss mamma Anna
Fantastiskt! Vilken upplevelse ni har. Fina bilder. Är själv på väg till stockholm, jobb, genom ett vintrigt södra norrland, pudersnö. Kram pappa martin
SvaraRadera