Att ta sig till Kathmandu

Att beskriva en resa är alltid en utmaning. Essensen att ta sig från punkt A till punkt B är en serie av diskreta steg. Sällan särskilt upphetsande läsning. Speciellt då flera av dessa diskreta steg är väntan.

Vi är numera i Kathmandu på hotell Pilgrims i distriktet Thamel (tror jag det heter). Vi började processen att ta oss hit hemma i lägenheten i Kalmar. Den korta versionen däremellan är: tåg till Kastrup, öl i väntan, flyg till Doha, kass frukost i väntan, flyg till Kathmandu. Sedan kan vi bromsa in lite och förmedla fler detaljer.

I samband med att vi närmade oss Nepal med flyget började moln torna upp sig längs horisonten. "Jaha, vadådå?" Tänker du. Jo, Allt efter att vi kom närmare insåg jag att bland dessa moln, ibland nedanför och ibland genom och ovanför, stack bergstoppar upp. Vi fick första åsynen av det mäktiga Himalaya. Detta fyllde både mig och Sofie med spänning och stora flin sprack upp.

När vi senare landade i Kathmandu sprang vi så snabbt vi kunde in i ankomsthallen. Vi hade nämligen läst på vad som väntade. Vi skulle skaffa ankomstvisum. Detta gick till så att först stod man i kö till automaten där man gjorde förfrågan; sen stod man i den längre kön till där man betalade för sitt visum; sist stod man i kön där man fick sitt visum och blev insläppt i landet. Varför vi sprang var naturligtvis så att vi ville stå långt fram i alla dessa köer. Summasumarum, det gick ändå inte fort. Men alla var vänliga och det gick bara bra.

Slutligen, efter att vi kommit ut från flygplatsen väntade en ung man med namnet Vishnu på oss med en skylt. När vi väl hittat varann ringde han dit sin kompis som kom med en bil och började inkörningen in i Kathmandu. Både Vishnu och bilkillen var anställda på företaget Himalayan Wonders som vi anlitat för att hjälpa oss med resan.

Kathmandu. Svårt att beskriva. Trånga gator fyllda av färg, ljus och smuts. Trasiga vägar. Massor med bilar och mopeder. Folk nästan överallt - klädda i sari, kostymer, vanliga kläder som vi ser på gatan där vi bor. Det tog oss en dryg timme att ta oss till vårt hotell genom detta virrvarr. Väl där stod tre herrar och hälsade och visste vad vi hette. Efter en snabb inchecking gick vi igenom den förestående vandringen. Sedan följde en av hotellpersonalen med oss och hjälpte oss ta ut pengar, köpa vattenflaskor och rekommenderade en restaurant där jag och Sofie, trötta, intog middag och varsin lokal öl.

Nu, som sagt, är vi åter på hotellet. Imorrn är det frukost 05:30 för att sedan ta en buss med vår guide och bärare mot vår vandringsstart. Början på nästa del i detta äventyr.

PS. Det är dyrt att ringa och SMSa från Nepal. Samtal á 25 kr/minuten. Därför kommer vi försöka endast nyttja WiFi framöver. Det är också dyrt att svara. Så vill man kommunicera rekommenderas mail eller liknande. DS.

PPS. WiFi är det lite tunnt med. Således knapert med uppdateringar. Ska försöka få upp lite bilder framöver DDS.