Äntligen internet, en lång uppdatering

Nu var det ett tag sedan vi skrev något, och den som är observant har sett att vi publicerat ett inlägg två gånger. Man kan undra varför? Jo, tillgång till vettigt internet är duktigt mycket sämre på andra sidan av Thorong La. Hur som helst, här kommer ett (försök) till komprimerad återgivelse av de senaste dagarna. 

Vi tillbringade natten efter passagen genom Thorong La pass i Mukinath. Vi sov som bäbisar av tre anledningar: 1) trötta i musklerna efter lång vandring 2) åter nere på lägre höjd (man sover kasst över 3500 möh) 3) ligga nära i dubbelsäng och inte i varsin frostskadad enkelsäng i sovsäck är trevligt.

Nästa dag skulle vi vandra fortsatt nedåt mot byn Marpha. Vår guide, Bhimsen, sa åt oss att det skulle börja blåsa efter 11 och att vi borde ta på oss skydd för ansiktet, solglasögon och jacka. "Blåsa?" Tänkte vi, men packade som ha sa. Vandringen mot Marpha gick genom ett kuperat ökenlandskap. Väldigt lite nederbörd kommer över Annapurna till Mustangdistriktet där Mukinath och Marpha ligger. Efter att vi ätit lunch i Jomsom som är distriktets huvudstad var klockan efter 11. När vi började gå. Insåg vi att Bhimsen hade rätt. Det var dom att gå i kuling, med tjocka dimmstråk av damm som hamrade mot oss. Turligt nog var det relativt kort mellan Jomsom och Marpha. 

Efter en natt i den vackra staden Marpha, där hotellet dock bjöd på elavbrott och halvkass mat, avgick vi mot Ghasa. När vi började vår vandring berättades det att alla dagar skulle bjuda på nya vyer. Något som vi kom ihåg just denna dag. Vi började i öken, efter någon timmes vandring började små buskar dyka upp, och runt en krök kom plötsligt barrskog. När vi avslutat dagen och kommit fram till Ghasa hade vi vandrat rakt in i sommaren med bananodlingar, blommor, fjärilar och vattenfall. Under vandringen hade vi också ÄNTLIGEN fått första anblick av Annapurnamaassivets högsta topp. Nu hade vi sett de tre jättarna i området; Annapurna 1, Manaslu och Dhalgiri. Samtliga över 8000 möh (om jag inte minns fel).

Idag har vi vandrat relativt kort, endast 5 timmar, fortsatt nedåt. Vandringen har varit otroligt vacker genom lummig skog, förbi apelsinodlingar och i sällskap av buffalos som med ett djupt lugn vandrat förbi oss. 

Vi kom fram till Tatoponi efter lunch och som vi längtat. Varför? Jo, här finns varma källor som vi längtat försänka våra trötta muskler i. Vilket vi också gjorde, tillsammans med våra Australienska vänner. 

Nu, har vi precis ätit middag och fått tillgång till internet. Imorgon ska vi göra vandringens sista längre sträcka. Vi ska till Ghorepani och på åtta timmar återigen stiga 1600 höjdmeter. Vi är dock acklimatiserade så det ska inte vara ngt problem. 

Efter det är det bara till Phokara och flyg tillbaka till Katmandu som står på schemat innan vi sticket till Thailand för del två av denna semester.