Vi hittade som redan beskrivet ett rekommenderat gäng. Vår guide där hette Ramon och var en fantastik man med ett nästan ständigt leende. Vi bokade in två turer, en på kvällen och en på morgonen. Vi behövde inte betala på en gång och kom överens att ses vid 19 inför första turen.
När tiden var slagen hoppade vi ner i en båt och stack iväg ut på vattnet. Redan efter ett par minuter började man inse hur otroligt detta område var. Vi såg snöhäger, ägretthäger, amerikansk gråhäger, brun pelikan, ibis, flamingor på långt avstånd, rosenskedstork, stork och fler fåglar jag inte minns. Det tämligen kokade av dessa magnifika djur, och inte undra på det. Vattnet verkade vara sprängfullt av fisk, för hela tiden när vi åkte runt hoppade fiskar runt i vattnet.
Det var verkligen en upplevelse att se allt detta medan solen sakta sjönk i det karibiska havet. När solen väl gått ner vände vi tillbaka till Rio Lagartos och hämtade upp, enligt vår guide, stadens bästa krokodiljägare. Med honom med på turen stack vi uppströms med en stor strålkastare i högsta hugg, målet var krokodilerna.
Allt medan stjärnhimlen uppenbarades sig spanades det stint mot mangroveträdens rötter efter något som reflekterade ljuset från strålkastaren. Plötsligt såg vi två punkter i vattenbrynet, som två brinnande cigaretter. Ögonen på kvällens första krokodil. Sakta kördes båten mot ögonen och vi blev lite storögda när killen vi hämtat upp klev ur båten och började vada mot reptilen.
Efter några spända minuter och långsamma rörelser simmade krokodilen sin väg. Detta lät sig inte guiderna påverkas av och två krokodiler senare satt vi med en livs levande krokodil i knät. Spänningen och glädjen var stor.
Glada i hågen återvände vi till hamnen, åt middag och gick och la oss.
På morgonen därefter gick vi upp vid halv sju, för att vid sju ge oss ut i våtmarken igen. Även denna dag var späckad av fåglar. Många redan nämnda, men vi såg också ett par olika hökar, en örn och hornpelikan (bland annat). Utöver detta såg vi också två stycken stora krokodiler. En som låg i vattnet och tittade på oss och en som låg och gassade i soljuset på en strand. Det var en stor upplevelse.
Men till sist såg vi set vi hade som fokus den dagen, flamingor. Vi hade sett mindre flockar som flög över oss, men i en vik stod det kanske femtio stycken. Känslan av att vara nära dessa märkliga, rosa fåglar var som ett bubblande skratt och uppfattningen om naturens bredd var tydlig.
När vi skulle lämna flamingorna såg vi däremot något tråkigt. Längre ut i viken guppade något rosa. När vi åkte närmare såg vi att det var en död flamingo som låg där. Vår guide blev märkbart påverkad och samtidgt som han torkade tårar drog han upp fågeln i båten. I och med det såg vi att den arma kraken hade snärjt in sina ben i en fiskelina. Ramon sade medan tårarna fortfarande sken i ögonen att man inte fick fiska med den här tekniken här. Fiskelinan fortsatte nämligen vidare ut i vattnet och allt medan den drogs upp kom den ena kroken efter den andra. Hela linan var minst femton meter lång och ringlade sig längs med strandkanten, där vi precis sett alla flamingor.
Ramon hade dagen innan berättat att han inte var född på platsen men att jan trivdes så bra att han aldrig ville flytta. Det var tydligt när man såg både hans djupa engagemang och hans intensiva leende när han tittade ut över mangroveskogen.
Rio Lagartos kom även mig under huden. Vid ett tillfälle flög flera bruna pelikaner över båten, en fregattfågel hade precis fångat en fisk bredvid oss, i bakgrunden såg vi flamingor och hornpelikaner och bara två meter från båten slog en brun pelikan ner och tar en fisk i näbben. Livet var så intensivt och levande att jag inte kunde göra annat än att fyllas av en okontrollerbar vördnad. I det tillfället fällde även jag en tår.
Sen åkte vi tillbaka till hamnen, packade våra väskor, tackade Ramon för allt och tog oss med ett flertal bussar och en färja till Cozumel. En ö i närheten av Cancun. Här stannar vi tills på lördag. Sen åker vi hem. Min kära Ocean bag som följt mig genom djunglar och äventyr gick sönder på resan till Cozumel. Åtta år av påse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar