Det är märkligt hur snabbt saker kan ändra sig. Ena dagen jobbar man (Sofie) eller går i skolan (Jonas). Andra dagen har man lägenheten full av gamla vänner och man springer runt. Plötsligt så är hela gänget i ett annat land och vet inte vad man ska förvänta sig.
Ser man ännu längre tillbaka upprepar sig förändringen. Sofie blev klar med utbildningen i januari och har börjat jobba. Jag har skrivit examensarbete och upplevt en Lundakarneval som chef för nätverket. Sofie har knappt varit hemma en enda helg senaste månaderna och jag har hängt med när jag kunnat. Det har varit tre bröllop som lockat iväg oss hittills. Nu bär det iväg för kombinerad semester och ännu ett bröllop. Detta bröllop är dock längre bort än de tidigare. Vi tar oss ända till Mexico och Cancun för att gifta bort vår vän Fredrik.
En skillnad från vår förra resa är att vi har med mer egen teknik. Som ni kommer märka så har. Vi tillgång till svenska bokstäver (åäö). Detta för att vi packade ner en iPad.
Hursomhelst, Klockan fyra imorrse ringde klockan i vår lägenhet i Lund. Långsamt men glatt drog vi oss ur sängen. Jag och Sofie, tillsammans med våra övriga sex vänner, tog oss sedan sömndrukna med taxi till Kastrup.
Vi flög tillsammans med British Airways till London och Heathrow. Väl där delade vi på oss och Jens, Tessan, Anna och Emanuel flög vidare till Miami med BA medan jag, Sofie, Anna (även känd som "lillasyster") och Johanna bytte flygbolag och satte oss på ett plan tillhörande American Airlines, dock hade även detta plan slutdestination Miami.
Johanna och lillasyster lyckades charma en av flygvärdarna på flyget till Miami. Detta resulterade i glada konversationer och en stadig ström med vin. Flyget avslutades med att han smugglade till dom två flaskor bubbel. Tjejerna delade denna skatt med oss. Det var ett glatt skimmer över resan som hade en tristare bakgrund i att mediasystemet enbart spelade We bought a zoo och toy story 2.
Tänk vad tekniken ändå är underbar! Att vi får dela er resa och era upplevelser. Fantastiskt! Sov nu gott och ha det så bra. Vi ser fram emot nästa berättelse. Mamma Anna
SvaraRadera