Körkortet öppnade en del möjligheter. Det måste jag erkänna. Även om jag inte tycker det är så fasligt roligt att köra så öppnar det för att ta sig till platser som ligger utanför en cykels direkta räckvidd.
Sofie kom upp till Sundsvall lördagen den 3e september. På söndagen tog vi tillfället i akt och besökte Flataklocken och Sveriges mittpunkt. På tisdagen tog vi oss ända till Skuleskogens nationalpark och vandrade en runda på 11 km. En trollskog för en annan.
Väl klara med Sundsvall och södra norrland packade vi ihop oss och tog tåget mot södern. På vägen ner stannade vi både i Falun, för att träffa min mormor, och i Runhällen, för att träffa Sofies farföräldrar. Vi hann till och med träffa min moster och hennes man i Stockholm.
Varje möte var mycket trevligt och familjärt.
Till slut kom vi dock fram till Västervik. Nu väntar en seglats med Sofies IF-båt fr o m måndag.
Jag måste erkänna. Jag är usel på det här att vara ledig. Jag har sådan abstinens efter universitetet att det är löjligt. Men jag har ett par projekt som jag ska börja dra i. Återkommer med status.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar